Hur det började

En vårdag när vi besökte en damm, beslöt vi att samla in lite grodyngel. Det var ju pedagogiskt att låta barnen få se deras utveckling, var tanken. Vi hade en liten petflaska med oss som vi haft dricka i, den tömde vi och doppade ner i dammen så att vatten och massor av grodyngel sögs in.

Väl hemma dammade vi av vårt gamla 54-liters akvarium som stått på vinden flera år (och senast beboddes av ökenråttor). Där fick grodynglen bo. Akvariegrus, pump, fiskmat (som även grodyngel äter) och andra tillbehör hade vi gott om eftersom jag haft akvarium många gånger förut.

Jag är biolog, och har alltid varit intresserad av djur. Mitt första akvarium fick jag när jag var i elvaårsåldern. Det var en glasskål med en slöjstjärt (en sorts guldfisk).
Den dog. Liksom nästa guldfisk. Och nästa... och nästa...
På den tiden var akvariehandlarna inte så kunniga, numera säljs inte sådana glasskålar längre. Ingen fisk tål att bo i ett runt akvarium utan pump.

I högstadiet hade jag sålt jultidningar och hade därmed råd att köpa ett riktigt akvarium, ett 54-liters med pump, lampa, grus, hela kittet. Jag har för mig att jag provade med guppy och guldfiskar även här, men att de också dog hela tiden. Vändningen kom när en biologilärare på skolan gav mig guppy- och platyyngel från skolans akvarium. Det var friska och härdiga yngel av gamla guppy- och platystammar som förökade sig villigt och inte var så känsliga som de sönderavlade som man köper i zooaffären.

Andra fiskar/djur jag haft i akvarier under åren är bl.a black molly, metallpansarmalar, ancistrusmalar, zebrafiskar, neontetror, tigerbarb, klogrodor, salamandrar och rödörade vattensköldpaddor.


I alla fall, grodynglen växte till sig, och verkade trivas bra. Barnen tyckte de var jättekul.
En dag fick jag plötsligt se ett litet tunt streck som rörde sig i vattnet. Hm, en mygglarv? funderade jag. Men när jag tittade nära såg det faktiskt ut som ett yngel av något slag. Spännande!

Veckorna gick, och ynglet visade sig vara en liten fisk. Vi kallade den "Sundsbyfisken" efter platsen där vi fångade den, och fortfarande vet vi inte vad det är för en fisk.




Att ha en fisk tillsammans med grodynglen fick mig förstås att längta efter att ha ett "riktigt" akvarium igen med fiskar och växter...
Så när nästan alla grodyngel var utflugna (vi släppte ut dem i trädgården allt eftersom de kröp upp på land) åkte vi till zooaffären och köpte växter och fler fiskar: guppy, zebrafiskar, metallpansarmalar och ancistrusmalar. Nu var lilla Sundsbyfisken inte så ensam längre!


Så här blev det: