Hur det fortsatte

Det var roligt att ha ett akvarium igen, men jag var lite missnöjd med mina guppy. Två honor och en hane hade jag, men hanen verkade inte alls intresserad av honorna. Kanske för att han hade fullt sjå att hålla sig flytande med sin gigantiska stjärtfena? (Och då valde jag ändå en av de minsta...) Efter en kort tid dog han.

Jag ville försöka få tag i en mer ursprunglig guppyform, såna jag hade i högstadiet. Men det verkade helt omöjligt att få tag på!
Till slut gav jag upp och köpte en "vanlig" i alla fall:




Nu skulle det kanske bli yngel, hoppades jag. Men ack, den nya hanen var lika fjantig som den gamla. Allt han intresserade sig för var mat.

Samtidigt började jag få massa nya idéer. Eftersom jag valt tämligen ljusa och neutrala fiskar i färgerna för att få enhetlighet i akvariet tänkte jag mig att det skulle bli snyggt med svart grus i botten istället för det ljusa jag hade sedan tidigare. Det fick bli ännu ett zooaffärsbesök, nu en tredje affär.

Jag blev inte särskilt imponerad av affären, direkt... akvarierna och växterna var igenvuxna med alger och ägaren snorkig i tonen. MEN till min stora glädje upptäckte jag guppy som jag mindes dem från förut, små pigga hanar med lysande färger och stora, ofärgade honor. Ägaren upplyste mig om att denna form kallas "Endlers guppy" och anses vara en av de mest ursprungliga. Hurra!

Trots butikens skick slog jag till och köpte två hanar och en hona. Dessutom en säck svart grus. Några växter blev det inte, aldrig att jag skulle köpa sånt skräp! Däremot förälskade jag mig i några prickiga fiskar som han kallade "galaxy rasbora", en släkting till zebrafiskarna. En mycket liten stimfisk, mycket vacker när man tittar närmare, fast den kan verka oansenlig vid första titten.


Galaxy rasbora/pärlrasbora (Danio margaritatus)